Vad är immateriella tillgångar?

Immateriella tillgångar är tillgångar som inte har någon fysisk substans. Exempel på dessa tillgångar är patent, varumärken, upphovsrätt och kundlistor. Organisationer som har investerat stora summor för att etablera varumärken kan upptäcka att värdet på deras immateriella tillgångar överstiger värdet på deras fysiska tillgångar. En organisation har vanligtvis också ett stort antal materiella tillgångar, såsom byggnader, mark och maskiner.

För att kunna registrera en immateriell tillgång i bokföringen måste den köpas (inte utvecklas internt) och ha en livslängd som är längre än en redovisningsperiod. När en immateriell tillgång har registrerats som en tillgång skrivs den av över dess livslängd, vanligtvis med linjär avskrivningsmetod. Avskrivningar är desamma som avskrivningar med avsikt att gradvis minska tillgångens redovisade värde till noll och därmed redovisa tillgångens gradvisa konsumtion.

Om en immateriell tillgång anses ha en obestämd livslängd skrivs den inte av alls. Istället testas det regelbundet för att se om tillgångens redovisade kostnad har skrivits ned. Nedskrivning sker när tillgångens verkliga värde sjunker under dess redovisade värde. Om det finns nedskrivningar belastas tillgången med skillnaden mellan verkligt värde och redovisat värde, vilket resulterar i en reduktion av det redovisade värdet till dess verkliga värde.

En immateriell tillgång redovisas till anskaffningsvärdet. Således, om ett patent köps från en tredje part, registreras det pris som betalats för patentet som den immateriella tillgången. Om ett patent förvärvas som en del av ett företagsförvärv, registreras patentet av förvärvaren till den allokerade kostnad som tilldelats patentet, som härleds från dess verkliga värde på förvärvsdagen.

En immateriell tillgång kan vanligtvis inte användas som säkerhet på ett lån, eftersom den inte lätt likvideras för att kompensera långivaren.