Teorin om begränsningar
Begränsningsteorin säger att alla system innehåller en choke-punkt som hindrar det från att uppnå sina mål. Denna choke-punkt, som även kallas en flaskhals eller begränsning, måste hanteras noggrant för att säkerställa att den fungerar så nära hela tiden som möjligt. Om inte, kanske mål inte uppnås. Anledningen är att ingen extra genomströmning (intäkter minus alla rörliga utgifter) kan genereras om inte begränsningen ökar.
Begränsningsteorin strider helt mot den mer traditionella synen på att driva ett företag, där all verksamhet optimeras i största möjliga utsträckning. Enligt begränsningsvyn innebär optimering av alla operationer bara att det är lättare att generera mer lager som kommer att staplas framför flaskhalsoperationen utan att vinsten ökar. Således leder utbredd optimering bara till att skapa mer lager, snarare än mer vinst.
Exempel på en begränsad operation
Ett traktorföretag finner att dess flaskhalsverksamhet är dess färgbutik. Målningsoperationer kan bara fortsätta i en viss takt, så företaget kan bara köra 25 traktorer per dag genom anläggningen. Om företaget skulle producera fler motorer skulle inte motorerna bidra till att fler traktorer byggdes; det skulle bara bli en ökning av antalet lagrade motorer, vilket ökar kostnaden för rörelsekapital.
Företagets verkställande direktör finner att eftersom antalet producerade traktorer per dag är begränsat till 25, är hans näst bästa aktivitet att minska produktionen inom alla andra områden om de producerar fler delar än vad som behövs för 25 traktorer. Det är alltså bättre att inte optimera i många delar av verksamheten, eftersom det inte finns något behov av fler delar.
Lagerbuffertar
Som nämnts tidigare är det viktigt att säkerställa att den begränsade operationen körs med maximal kapacitet hela tiden. Ett utmärkt verktyg för att uppnå detta mål är att bygga upp en lagerbuffert direkt framför flaskhalsoperationen. Denna buffert säkerställer att eventuella brister i flödet av delar från var som helst uppströms flaskhalsen inte kommer att hindra processflödet genom begränsningen. Istället flödar lagerbufferten bara i storlek när den används och sedan fylls på.
Förekomsten av uppströms produktionsproblem kan också mildras genom att installera extra sprintkapacitet i uppströms produktionsområden, som diskuteras nedan.
Sprintkapacitet
Sprintkapacitet är en överdriven mängd produktionskapacitet som monteras i arbetsstationerna som är placerade uppströms från begränsningsoperationen. Sprintkapacitet behövs när det oundvikliga produktionsfelet inträffar och flödet av delar till flaskhalsen stoppas. Under denna period använder flaskhalsen istället delar från sin lagerbuffert, som därför är utarmad. Den extra sprintkapaciteten används sedan för att producera en extra stor mängd delar för att bygga om lagerbufferten som förberedelse för nästa produktionsstopp.
Om det finns en stor mängd sprintkapacitet inbyggd i ett produktionssystem är det mindre behov av att investera i en stor lagerbuffert, eftersom den extra kapaciteten kan bygga upp bufferten på kort tid. Om det finns mindre sprintkapacitet krävs en större lagerbuffert.
En viktig punkt när det gäller sprintkapacitet är att ett företag ska upprätthålla överkapacitet i sina uppströms arbetsområden snarare än att para ner sin produktionskapacitet till en nivå som bara tillgodoser dess pågående behov. Det betyder att det inte alltid är en bra idé att sälja bort vad som kan tyckas vara överflödig utrustning.
