Investeringsfastighet

Enligt internationella finansiella rapporteringsstandarder är förvaltningsfastigheter egendom som ett företag innehar för att tjäna hyresintäkter och / eller kapitalförstärkning. Det genererar kassaflöden mestadels oberoende av andra tillgångar som innehas av ett företag. Det är inte egendom som en enhet använder för att leverera varor eller tjänster, och den används inte heller för administrativa ändamål. Exempel på förvaltningsfastigheter är mark som hålls för uppskattning och en byggnad som innehas för nuvarande eller framtida hyresavtal till tredje part. Exempel på tillgångar som inte är förvaltningsfastigheter är fastigheter avsedda för försäljning på kort sikt, fastigheter som byggs för en tredje part, äganderätt och egendom som hyrs ut till en tredje part under finansiell leasing.

Om en förvaltningsfastighet innehåller en del som innehas för antingen hyresintäkter eller kapitalökning, och en annan del som innehas för andra användningsområden, och om delarna kan säljas separat, redogör dem separat. Om det inte är möjligt att redovisa fastigheten som en investering endast om den del som innehas för andra användningsområden är ett obetydligt belopp av det totala tillgångsvärdet.

Om en enhet tillhandahåller tjänster till de boende i en fastighet kan den endast redovisa fastigheten som en förvaltningsfastighet om de tjänster den tillhandahåller är obetydliga.

Fastigheter som innehas av en leasetagare enligt ett operationellt leasingavtal kan vara förvaltningsfastigheter om de annars uppfyller definitionen av förvaltningsfastigheter och leasetagaren redovisar det enligt verkligt värdemodell. Om en leasetagare klassificerar en sådan fastighet som en förvaltningsfastighet, måste den redovisa alla sina förvaltningsfastigheter med hjälp av verkligt värdemodell.