Redovisning av skuldemissionskostnader

En organisation kan ådra sig ett antal kostnader när den emitterar skuld till investerare. Till exempel, när obligationer emitteras, kommer emittenten att medföra bokförings-, juridiska och garantikostnader för att göra det. Korrekt redovisning av dessa skuldemissionskostnader är att inledningsvis redovisa dem som en tillgång och sedan debitera dem för kostnad under obligationernas livstid. Teorin bakom denna behandling är att emissionskostnaderna skapade en finansieringsfördel för emittenten som kommer att pågå i ett antal år, så kostnaden bör redovisas under den perioden. Till exempel, om det kostar 40 000 dollar för att emittera obligationer som har en livslängd på tio år, bör 40 000 dollar aktiveras och sedan debiteras (amorterade) med en kurs på 4 000 dollar per år de närmaste 10 åren.

Mekaniken för denna redovisning är att först debitera ett konto för skuldemissionstillgångar, till exempel skuldutgivningskostnader, medan kreditering av kontot för leverantörskonto för att redovisa den därtill hörande skulden. Detta innebär att emissionskostnaderna initialt kommer att visas i den emitterande enhetens balansräkning. Därefter debiteras en del av tillgången med jämna mellanrum till kostnad genom att debitera kontoutgiftskontot för skuldemission och kreditera tillgångskontot för skuldemissionskostnader. Genom att göra detta flyttas kostnaden gradvis från balansräkningen till resultaträkningen. Om emittenten väljer att återbetala sin skuld i förtid kostnadsförs samtidigt de tillhörande skuldemissionskostnaderna som ännu inte har belastats.

En alternativ redovisningsbehandling är att ta ut alla skuldemissionskostnader på en gång. Detta alternativ är tillgängligt när dessa kostnader är så låga att de inte är viktiga för de resultat som anges i emittentens resultaträkning.

Relaterade Artiklar